Cornelia Svensson, ”..handlar inte om att STRÄVA efter lycka eller leta efter ett grönare gräs”

Cornelia Svensson, Skånetös

Varför sökte du till Färnebo Folkhögskola?

Efter en längre vistelse i Ghana, fastnade jag för den afrikanska kontinenten. Jag kom i kontakt med folkhögskolan via en vän som då gick en Sydafrikakurs, och rekommenderade den väldigt. Jag visste då att det var det som jag skulle göra därnäst.

Vad tror du kursen kommer att ge dig?

Jag tror att det är 50/50. Rent kunskapsmässigt lär jag mig mycket om världen, om Sydafrika & om samhällsfrågor. Men också hur man fungerar i grupp, vem man är, hur man är och vad man vill med sitt liv. För mig så vill jag se det som en nystart.

Och vad kan du dela med mig dig av om din rumskamrat?

Första tanken är att det verkligen går en tydlig linje genom rummet. Ena sidan är mer ”strickt” medan den andra är mer livlig. Men jag tycker det är mysigt & se på kvällen när vi ligger tysta i våra varsina sängar och ligger med spikmattorna under oss. Det är också jättemysigt när vi sitter precis utanför vårt fönster och tittar på stjärnorna.

Berätta om ert utåtriktade projektarbete!

Jag kommer träffa unga tjejer igenom en kvinnogrupp och ha diskussioner kring könsroller, hur det är att vara normbrytande/ha ett normkritiskt tänkande. Det ska bli intressant och att få ta del av unga tjejers åsikter kring detta. blandat med makt & identitetsövningar för att skapa en trygg miljö för gruppen. Det är också viktigt att vi ser till att skapa en trygg miljö, att workshopen anpassas till vad de tycker är intressant och viktigt för dem att tala om. Det är tjejerna som bär fram ämnena, även om vi har en och annan riktlinje.  Annars blir det irrelevant.

Vad tror du Sydafrikaresan har burit med sig?

Vistelsen i Sydafrika har givit mig mycket! Framförallt att vilja och våga engagera mig mer. Jag har fått upp ögonen för att det faktiskt går att ändra saker och ting i världen, med långsiktiga arbeten. Jag fått en ny inre styrka på något vis… det har varit så mycket mer än bara en resa.

Vad har du för motto?

Att man ska befinna sig på den plats man trivs, i den miljön som man trivs i & gör man inte det ska man inte vara kvar där. Handlar inte om att sträva efter lycka, eller leta efter ett ”grönare gräs”, men det är viktigt att befinna sig på en trygg plats, fysiskt och mentalt.

Vad tycker du om Österfärnebo?

Det är en väldigt liten ort, men ändå så stor. Jag tycker det är fint här och luften känns ren. Men det brukar vara en jobbig omställning när man varit här ett tag och kommer in i stan med all trafik. Vi människor sägs ju vara ganska flexibla, men jag personligen påverkas ganska mycket av miljöombytet.

…och om kollektivet?

Fint sätt att leva på och jag kan nog tänka mig att flytta in i ett annat kollektiv efter Färnebo. Kan inte komma på någon nämnvärd nackdel.

Vart befinner du dig om ett år?

Jag hoppas ha funnit en plats där jag vill stadga mig mer, vare sig det är en faktisk plats eller en längre utbildning. Också kanske jag har börjat vara lite mindre planerad, då kanske saker och ting blir mer spännande, för vi kan inte veta vad som händer imorgon, kanske ger livet mer till en om man inte har en mängt förutfattade meningar om morgondagen. Jag har intresse för globala samhällsfrågor, genusvetenskap, pedagogik och självförsörjning, vilket jag vill kombinera på något vis.

fyra snabba;

hur dricker du ditt kaffe?
Dricker helst inte kaffe (men det kan vara gott ibland)

Favoriträtt?
Något med mycket grönt och färgglatt.

Komedi vs skräck?
Ingetdera.

Vem skulle du vilja träffa, död eller levande?

Markus Torgeby. Han är en löpare som i ung ålder flyttade ut i en kåta i skogen och var bosatt i fyra år medan han studerade. Han kunde då se precis vad han gjorde av med, vatten, energi. Han har även idag ett inspirerande levnadssätt, då han bor med familj, i ett litet hus mitt i skogen, ganska självförsörjande och ekovänligt. Många fina ord har kommit från Markus, att det är viktigt att tillbringa tiden med det man värdesätter, inte glömma att man faktiskt lever här, nu på jorden, och att det är viktigt att se kritiskt på den hets tillväxt som finns idag kring oss. 

”Omställningens tid”

Fullt upp i huset, arbetar i helgen, och fram till onsdag nästa vecka, därefter blir det någon dag påskledigt. Vädret gör oss förvirrade. Igår var vi ute och spelade brännboll i solskenet, i nästa sekund regnar det. Idag vaknar vi av solens strålar mot ansiktet. Regn, snöblandat regn och hagel trillar från himlen denna kväll. Helgen bjuder på efterarbetes pass, egna studier, filmvisning med diskussion. Imorgon, lördag kommer vi via Internet få ta del av en föreläsning av Björn Forsberg. Björn har precis givit ut en bok ”Omställningens tid”.

­Oljetoppen har passerat. Fiskbestånden står inför kollaps. Grundvattnet sinar. Jordbruks­mark ödeläggs. Skogar överavverkas. Så kan uppräk­ningen fortsätta. Överallt hopar sig ­tecknen på att världs­ekonomin har gått in i en resursvägg. Även finans- och skuld­krisen är följder av tillväxtens slut.

Ur bokens förord;
”Omställningsböcker på svenska är ännu en bristvara. Om vi med omställning menar systemskifte – adjö till ekonomisk tillväxt och konsumism – och utifrån detta söker visa på vägar hur människor och lokalsamhällen kan mobilisera för förändring underifrån. För medan många böcker passionerat argumenterar för att möta vår tids stora utmaningar med storslagna generalplaner frammanglade i den internationella förhandlingscirkusen, menar jag tvärtom att verklig förändring byggs från lokal nivå. Tron på omställning från gräsrotsnivå inspirerar nu även en snabbt växande global omställningsrörelse, med en agenda om att makten över utvecklingen ligger i våra egna händer.” Björn Forsberg

Massoud Akbari, ”Man ångrar bara det man inte gör”

Massoud Akbari, Stockholm

Vem är på bilden?

Det är jag tillsammans med min gris Bacon. Bacon är stor, mjuk och rosa och jag räddade denna fina varelse när jag var i Hiroshima, Japan. Vi har ända sedan dess hållit ihop!

Varför sökte du till Färnebo Folkhögskola?

Trött på att vända hamburgare : ) På gymnasiet läste jag en samhällsvetarlinje med en global inriktning, och har sedan dess velat studera något likande.

Vad tror du kursen kommer ge dig?

Har gått kursen en tid nu, och den har gett mig redan ganska mycket. Det är svårt att sätta ord, eftersom jag fortfarande är i processen. Men kursen har gett mig en mängd nya erfarenheter, speciellt efter resan. Jag tror att jag har blivit både mer självsäker och självständig.

Vem är din rumskamrat? (Berätta något kul om denne)

Jag bor tillsammans med Lisa. Vi har lite olika dygnsrytmer, jag går och lägger mig senare. Det är dock roligt att höra henne tala i sömnen, ofta då skrattandes, nöjd och glad.

Vad bär Sydafrikaresan med sig?

Vi reste runt till olika ställen, mötte nya platser och nya människor. Jag fick väldigt mycket energi av det, vilket jag saknar ganska mycket.

Motto i livet?

”Man ångrar bara det man inte gör”, Brukar tänka på det när jag har mig lite beslutsångest.

Vad sker nu framöver?

Vi kommer ha ungefär fyra veckors förberedelse av det utåtriktade arbetet. För mig och några till blir det en Filmfestival, och jag är väldigt nyfiken på resultatet. Denna filmfestival kommer visa filmer som berör ämnen vi arbetat med, och därefter skapa diskussioner, bjuda på mat, musik, konst… en skön stämning helt enkelt!

Hur trivs du i Österfärnebo?

Är jag inte fastklistrad framför datorn vilket ibland händer, är det hur skönt som helst, lugn miljö och det finns tid att göra mycket på. Det är mycket folk omkring en man kan ha roligt med.

För/Nackdelar med kollektivt boende?

Diska och tråkiga ansvarsuppgifter hamnar på nackdelar. Att lära sig saker av de människorna man bor med överväger det tråkiga : )

Vart befinner du dig om ett år?

Oj, jag vet inte. Kanske är jag kvar här på Färnebo och läser en annan kurs, kanske är jag på annat håll och på andra äventyr. Öst eller Väst-kusten.

Fyra snabba;

Kaffet? Lot’s of milk, lot’s of sugar

Favoritmat? Sushi

Skräck el. Komedi? Skräck!

En sak du vill lära dig? Asså det skulle vara ballt o kunna nån slags dansstil, typ modern dans, house eller Capoeira, jag är öppen för förslag!

Läste artikeln i DN, egentligen handlar det inte så mycket om just vad som skrivs. Men under vistelsen i Sydafrika, har ens perspektiv och uppfattning om landet inte stämt överens med den tanke som fanns tidigare. Detta på många sätt. Att stöta på ”ett av världens bästa konstitutioner”, som inte har någon verkan i det praktiska Sydafrika. att det gått snart tjugo år sedan apartheid upphörde, att landet räknas (enligt papper) som ett medelinkomstland säger inte så mycket om hur ett land, Sydafrika, har det nu. Det består en process och det består en kamp hos folket. Som verkar vara osynlig, Det som hugger i hjärtat är att länder omkring anser att Sydafrika inte behöver en hjälpande hand . Det har varit jobbigt och känslosamt att se enorma klyftorna mellan rika och de som lider av fattigdom i landet. Den största delen av befolkningen, folket, lever inte under rättvisa. Det kommer ta lång tid. Det som reageras på är att länder (som inte vet hur landet egentligen ser ut) tar mer ansvar, och de som till och med har hand om bistånd ska väl på något vis kunna ”mäta” eller bedöma (lite iallafall) vad ett land behöver. Jag talar ur eget perspektiv, och är för begreppet ”hjälp till själv hjälp”. Det går inte enbart från ett håll, det är generellt viktigt tycker jag att ge information och kunskap till de som inte har. Då jag tänker bistånd kanske inte är den ända vägen, utan det krävs mer. Och det handlar definitivt inte enbart att gynna givarlandet, (enl. artikeln) för vad är det då för vits? Det är en intressant debatt. Vad vet ni om bistånd? Hur ser ni på bistånd?

Cornelia